Publicerad 2013-10-02 15:13:56 i Allmänt,
Det var ett tag sedan jag uppdaterade. Mest beror det på att jag inte har någon dator, börjar bli trött på att klicka runt och försöka skriva saker på mobilen hela tiden. Jag har inte pratat med Frida sedan vi bråkade. Och faktiskt så är jag inte så värst ledsen över det. Ibland tänker jag på det, men då blir jag mest arg. Jag visste ju såklart lite hur hon var innan, men jag väntade mig inte att bli behandlad så. Jag förtjänar att bli bättre behandlad än så. Men ja, inget jag direkt tänker på ofta eller känner mig ledsen över. Så det är bra. Min sambo är bortrest just nu, 3 veckor kvar innan han kommer hem. Det däremot, gör mig ledsen. Jag har inte så mycket vänner, och är rätt så ok med det, men nu börjar jag känna mig ensam.Det som är bra är väl att jag börjat på nå grej hos arbetsförmedlingen, så jag sitter inte hemma hela dagarna längre. Fast har bara vart där 2 dagar än så länge, och hittills känns det rätt så värdelöst. Jag fattar inte riktigt vad som förväntas av mig, och känner att det mest är ångestfyllt. En lärare (eller coach som det heter) på typ 35 pers. Och de väntar sig att vi alla ska hänga med lika bra och fatta allt, fast de ger ingen direkt info. Vissa har vart där i över 1 månad och vissa är helt nya, men de väntar sig typ att vi alla ska vara på samma nivå. Man kan leka av tiden och spela Facebookspel om man vill såklart, men när de säger saker vi borde göra så känner jag att jag borde göra det också. Och då ger det mig ångest när jag inte har någon aning om hur jag ska göra det. Hade jag bara kommit in på skolan så hade allt vart lugnt nu :/Önskar att jag kunde komma hem och krypa ner i soffan bredvid min pojkvän efter en sådan jobbig dag. Men tills dess är det 3 veckor.. Saknar honom som fan helt enkelt. Han får mig att må så himla mycket bättre helt enkelt. Försöker så gott jag kan att bara trycka ner min ångest. Låter jag den komma fram nu när han är borta kommer jag ju bara må tusen gånger sämre. Och då har jag inte han där att hjälpa mig upp. Är helt enkelt rädd för vad som skulle hända om jag släppte ångesten lös. Jag är trött på märken på mina armar och ben, jag vill inte ha det sådär. En kram från rätt person kan göra så mycket. Och det är inte lätt när den kramen är så långt utom räckhåll just nu. Försöker hålla ihop helt enkelt. Önskar jag hade pengar, så jag kunde köpa cola och chips och bara kunna mysa hemma själv. Kommer nog få slut på tobak innan sambon är hemma också. Vet inte hur jag ska klara mig utan cigg och cola. Kommer bara bli ännu svårare framöver alltså. Hade jag bara haft pengar så -.-