Publicerad 2013-09-10 03:19:03 i Allmänt,
Ligger bredvid den finaste människan i världen. Han är inte perfekt, men han är den jag vill vara med. Risken finns bara att allt det fuckas snart. Får jag inte en inkomst snart så är det kört, han vill inte försörja mig nå mer och jag förstår det. Att försörja två på CSN, när man dessutom går en utbildning som kräver resor och boende plus dyr utrustning som man får stå för själv, är inte direkt hållbart. Jag hatar pengar. Men pengar behövs. Känns så förjävligt att det ska vara just pengar som är den största kilen mellan oss just nu. Jag önskar jag kunde gå tillbaka till mitt tonårsjag och säga att vet du vad, livet suger och det kommer det alltid att göra. Var glad över att du slipper betala hyra och mat och oroa dig för vart morgondagen ska ta dig iaf. Jag trodde det skulle bli bättre när man blev vuxen, men det enda som skedde då är att man var tvungen att inse hela skiten. Hade allt gått som det skulle så skulle jag precis påbörjat en 4årig utbildning nu och allt skulle vara bra. Men allt är aldrig bra, iaf inte för mig så det sket sig. Postens slarv? CSNs slarv? Jag vet inte, det sket sig iaf. Även när jag inte gör fel så blir det fel för mig. Vafan är det för jävla rättvisa? Inte konstigt jag mår kasst.. Är medveten om att jag inte kan göra något just nu. Ska på möte på AF på onsdag med info om ungdomsgarantin. Jag har om några dagar vart medlem i arbetsförmedlingen i 3 månader, så jag borde kunna få pengar. Grejen är bara att allt annat har fuckat för mig, så varför ska det inte fucka nu? Pengar, ångest, pengar, ångest. Jag hatar det här. Jag har huvudvärk som inte går över, och jag skulle vilja sova. Men jag kan inte stänga av min hjärna. Att skriva ner det hjälper lite, annars vet jag knappt själv vad jag tänker. Allt vara flyter förbi och jag hänger inte med. Är jag normal? Är det så här det ska vara? Jävla nattångest.