Jag tar hellre en smoothie alltså!
Så var det där med att äta. Inte ett dugg sugen på mat, känner snarare ett slags illamående av bara tanken.
Men jag tvingade mig själv till att äta. Gjorde iordning två mackor med makrill i tomatsås och tryckte i mig.
Och när jag väl började käka så gick det ju bra, som oftast.
Jag vet inte vad det är med mig och mat egentligen. Jag kanske har någon slags ätstörning? Men hur definerar man det?
Jag pallar inte gå och prata med någon, möta någon dietist som säger åt mig att äta och äta på jämna tider. Alt det vet jag redan att jag gör fel och jag vet hur jag ska göra rätt. Jag pallar bara inte.
Har alltid haft problem med mat. Är otroligt kräsen och har alltid ätit lite. Jag känner oftast att jag blir mätt väldigt fort. Även fast jag på ett sätt fortfarande kan känna mig hungrig, så känner jag mig även mätt. Och att känna mig mätt tycker jag inte om, det känns snarare som ett illamående. Ingen bra känsla helt enkelt. Känns som om jag är mätt strax nedanför bröstet, medans jag egentligen inte är mätt i magen. Men illamående känner jag mig iaf, och då har jag ingen lust att äta mer. Och ibland ingen lust att äta alls för jag inte vill få den känslan.
Jag tycker bättre om att dricka saker. Juice, läsk, oboy, energidryck, alkohol, smoothies och i värsta fall vatten. Det går ner lätt och dricker jag mycket känner jag mig inte hungrig längre. Absolut inte mätt, men inte hungrig och inte illamående. Inte konstigt att jag föredrar det.
Men jag jobbar på det iaf. Försöker äta. Och har stort stöd av min sambo som gör allt för att få mig att äta, och njuta av mat. Dock svårt för honom. Pressar han mig för mycket blir jag ju bara ledsen.
Kan inte vara enkelt att vara tillsammans med en som mig. Just därför jag älskar honom så mycket, för att han får mig att orka och kämpa. Han gör så bra han kan. Världens finaste kille!